sorglig dag

Idag slutade ett av mina favoritboendestöd. Det gör mig riktigt ledsen. Kommer bli sjukt mycket mindre energi här i huset efter hennes flytt. Det är så konstigt med anställda på det viset... som konstgjorda polare som sen försvinner när de byter jobb.

Jag menar... en av mina bästa kompisar flyttar i övermorgon från stan, och det är förvisso sorgligt, men henne kommer man i alla fall träffa ändå. En anställd är ju helt definitivt liksom.

Och sen... att jag ska råka ut för jävelskapen att både boendestödet och min bästa vän flyttar samma vecka... det är bara too much.

En kompis som bott på andra sidan gatan som man bara kunnat gå över till och ett boendestöd som man umgåtts med flera timmar i månaden. Känns så himla tomt.

Jag kan även sakna mina tidigare boendestöd från psykiatrin, särskilt en dam som jag hade på slutet. Hade väldigt roligt med henne och hon var en väldigt varm person. Funderar faktiskt på att kontakta henne nån gång på jobbbet. Hon är ju kvar på samma jobb. Mitt första boendestöd från psykitrin har jag faktiskt träffat efteråt, så det känns inte alls lika hårt.

Idag vill jag mest bara gå i ide.

För att göra inlägget lite gladare tänker jag visa en bild på min favoritmodell, en mullig tjej som faktiskt inte är mindre än mig. Om man tittar på bilden så kan man till och med ana valkar under korsetten och vid armhålan. Kelsey ser helt enkelt mänsklig ut. Så sjukt mycket snyggare än en smal modell, i mitt tycke. Om det ändå kunde finnats typ ett torrid i sverige så man kunde handla kläder till typ Vero Modapriser, även om man var mullig. I really really wished.