Utsatthet

När man är beroende av hjälp är man också utsatt för andra människors godtycke. Det här är något jag inte riktigt satt ord på förut men som blir tydligare och tydligare för mig.

Tänk om människor förstod saker som för mig är så självklara. Att jag inte kan automatisera mer än några få saker i taget till exempel. Mediciner, blomvattning, äta, rensa kattlådor, gå och lägga sig, borsta tänderna, dricka vatten, äta p-piller, duscha, tvätta håret. Det är saker som inte fungerar allt på en och samma gång.

Det spelar ingen roll om jag blir påmind, för det handlar om ork. Energi. Inte om illvilja eller "jag har inte lust". Jag blir så trött på att så många inte förstår att människor är olika och är "wired" differently. Vad som funkar för mig funkar inte för andra och vice versa.

Vi tvingar inte alla att kunna måla, klä om möbler, springa maraton, spela schack, dansa balett eller dressera kycklingar. Men alla alla alla måste kunna gå ut med sina sopor, äta mat, borsta tänderna och ta sina mediciner. Det spelar ingen roll att det är lika svårt för mig att göra allt det där som det är för gemene man att dansa balett!

Om städa hade skyhög status skulle jag inte ha några problem med att få hjälp. Men av någon anledning har det låg status så därför kan ingen annan än jag utföra det själv. Det är dessutom en sådan syssla som någon som inte är jag har bestämt att alla ska kunna. Och om man inte kan det så måste man lära sig.

Jag kan inspirera hundratals människor, jag kan skriva blogginlägg utan att blinka och ändå få det välformulerat. Jag kan skriva en novell på några timmar. Men jag ser inte ner på alla som inte kan det. Jag förväntar mig inte att alla ska kunna det och kräver inte att världen ska se ut därefter. Jag har inte ens rätt att bestämma när jag behöver hjälp eller vem som ska komma till mitt hem och hjälpa mig.