Min människosyn
Jag börjar förstå att min människosyn är väldigt vid. Att jag har en väldigt stor tolerans jämfört med genomsnittet. På något märkligt sätt lyckas jag oftare än de flesta se människan i människan. Det är märkligt. För jag tror ju att andra ska se det likadant, men de flesta hänger upp sig på små saker, på ytliga saker som inte betyder någonting för mig.
Det hela är väldigt märkligt, för jag får själv så ofta skäll för att vara ytlig. Det är jag ju också. Jag är vansinnigt ytlig. Men jag dissar inte en människa för att den har på sig fel färger, även om jag tycker färganalys är jätteviktigt. Och jag är så trött på att se ner på folk.
Det fanns tider när jag tyckte yta var det viktigaste. Men jag är så mycket äldre. Och så mycket tryggare i mig själv. Det är märkligt, men när jag läser om folk som reagerar som jag för tio år sedan så känner jag mig så mogen. Och ändå påstår folk att jag beter mig som om jag var tio år yngre. Det är mycket möjligt att jag gör det, men inuti är jag klokare än de fleste femtioåringar jag känner tillsammans. Och så undrar jag varför det inte finns flera sådana som jag. Fast elmindreda är en. Och Jesus var en. Kanske är Ola Salo en. Men jag känner att jag inte vill veta det senare, jag skulle nog bara bli besviken.
Nej, världen ser helt annorlunda ut nerifrån. Uppenbarligen. För om den inte gjorde det så skulle inte flertalet tycka att jag är en idiot som bryr mig om om man mördar autister, som bryr mig om hur systemen för att hjälpa autister ska se ut, som bryr mig om terroristen eller husockupanterna. Eller knarkarna.
Vad du än gör identifiera dig för allt i världen aldrig med en fattig ledsen eller annorlunda. Ta dig inte tid att fundera på vad som finns bakom fasaden som äcklar dig. Bry dig inte om att även en Texasbrud som är för dödsstraff kan ha vett i skallen och att någon som inte borstar tänderna kanske kan vara världens snällaste.
Kalla mig gärna hippie. Men det är mera korrekt att kalla mig Aspie. Och Jesus.
Men det visste ni ju redan.
Labels: Livet, Mitt liv med neuropsykiatriska funktionshinder, Ytterligare ytterst ytliga ytligheter
4 Comments:
Hoppas att du alltid lyckas behålla din vidsynthet! Det är en avundsvärd egenskap som jag försöker lära mig men ibland tyvärr misslyckas med...kram
becka: ja jag hoppas också det. även om man känner sig tämligen ensam på jorden med den där egenskapen. fast jag tror du har en del av det där också, helt klart!
nackdelen är ju att jag väldigt ofta blir ledsen över att andra inte visar samma respekt tillbaka.
wow
Vilket inlägg. Bra rutet.
:)
z: tack så mycket. :)
Post a Comment
<< Home