Viktminskningen som stagnerade

Jag har sagt i ett halvår att jag äter för lite. I fredags stod jag på Tanitavågen igen. Och jag hade rätt. På ett halvår har jag gått ner 1.2 kilo varav 2 hg är muskler. Detta trots hård träning.

Ett halvår helt bortkastat. Innan jag brydde mig rasade kilona av mig och innan någon sa åt mig att jag borde gå ner i vikt var det inga problem. Men nu har alltså allt gått i stå.

Den som påstår att det har något med att göra att jag vräker i mig på helgen har fel. Det är vardagskosten som är boven. Den fettsnåla, "nyttiga". För den är nämligen den enda ändring jag gjort. Jag åt lika mycket på helgerna förut. Nu är min kropp inställd på svält och har mer eller mindre konstant fått för lite fett i ett halvår. Det här är riktigt illa.

Att jag förlorat muskler i benen som är bland de muskler jag tränat hårdast är mera än anmärkningsvärt. Att jag förlorat fett i magen och fått muskler där är däremot som det ska.

Det här visar hur fel en viktminskning kan gå om man inte har kunniga personer runt sig. Felet var att jag trodde att jag hade det. Helt i onödan och helt av ett misstag har jag nu i stället svält mig själv.

Hon jag var hos på Tanitavågen nu sist sa också att alla kroppar inte är likadana och alla vill inte vara normalviktiga. En del kroppar mår bättre med övervikt. Hon sa också att man ska titta på sina föräldrar för att se sina förutsättningar. Ja, de är överviktiga båda två.

Vidare tyckte hon att jag skulle ha ett konditionspass inlagt utöver de styrketräningspass och simning (kombinerat) jag har. Dessutom ska jag utöver det ta promenader.

Jag hoppas nu jag kommer få mera hjälp. Dietistmottagningen kommer att ge mig en tid.

Hur som haver... jag vet i alla fall nu hur man stabiliserar vikten. Sluta äta fett. Ärligt talat är jag ironisk men den stabiliseringen skulle inte ha skett än.

Och från och med nu tänker jag bli tydligare med vad jag själv vill. Och jag vill träna mera och äta mera. Nuff said!