Hur läser man mellan raderna?

Det finns något som de flesta aspies jag känner har svårt med. Det är att läsa mellan raderna. Rätt vad det är säger någon något till en som man inte var beredd på. Man anar att det finns sarkasm i det som sägs men man förstår inte vad. Oftast har man då på något vis brutit mot en social regel.

De sociala reglerna ser man inte heller om man inte explicit får lära sig dem. Man märker inte att de finns förrän man bryter mot den. Plötsligt ses man som taskig eller provocerande utan att man menat något av det som motparten tror.

Får man då en sarkasm tillbaka så blir det ofta sju resor värre. Då vet man först inte vad man har gjort fel, och sen vet man inte vad det är den som säger till en menar.

När någon av okänd anledning blivit arg eller irriterad på en får man sitta där, kanske i flera timmar och fundera på varför. Frågar man rent ut så uppfattas det ofta som att man bara vill provocera ytterligare. Människor har ofta väldigt svårt att förstå att man inte kan förstå sånt som de förstår.

Det andra man ska göra är att försöka ta reda på om den som blivit arg på en hade fog för det. Ofast får man då fråga någon annan. I synnerhet om man suttit någon timme och försökt förstå vad det egentligen handlar om. En aspekt till är att man ska veta om den som blivit arg på en brukar bli arg på alla eller vara elak mot alla, eller om det är man själv som gjort något fel.

Allt det här är en djungel som jag förväntas kunna utan att någon någonsin lärt mig vad som är vad. Sånt här får man inte lära sig i skolan. Men om man inte kan läsa mellan raderna så lär man sig sällan heller sociala spel. Och om man inte lär sig sociala spel så vet man inte vad man ska läsa mellan raderna.

Jag kan ta ett ganska enkelt exempel på det här som jag kanske tagit upp förut, men jag tar det i så fall igen:

När jag var ungefär tio år hade jag en brevvän som skrev och skröt om hur duktig hennes lillasyster var. Jag hade fått lära mig att det var fult att skryta och trodde således att hon gjorde något fel, jag svarade med att skicka tillbaka en teckning och skrev "visst ritar jag fint". Men det tyckte inte mamma man kunde skriva.

Jag förstod inte varför, jag förstod bara att det var fel. Det är först på senare tid jag förstod att man gärna fick skryta med andra men inte om sig själv. Att skryta med andra är tydligen inte skryt. Men sådant visste inte jag, då ingen lärt mig det.

Idag händer inte sällan såna här saker på irc-kanaler. Någonstans har jag gjort ett fel, opat fel person, använt awaynick, satt nytt topic, bytt nick eller vad som helst. Massa saker som vissa människor hatar och som jag förväntas veta att alla hatar. Ingen har dock förklarat för mig vad man får göra och inte göra. Man förväntas bara förstå.

Det var någon aspie som hade sagt: "Varför ska jag läsa mellan raderna? Det står ju inget där".

Rätt i krysset!