Min empati

Efter en fråga av lotta efter detta inlägget ska jag förklara min empati.

Vi börjar i mitt bildseende:

När det kommer till bild är jag analfabet. Jag kan inte läsa bilder. Det andra förstår av att se bilder förstår inte jag. Här skiljer jag mig från många jag känner, både aspies och neurotyper, som är mera visuella än jag. Själv är jag visuellt perceptionsstörd de luxe. Därför kan jag t ex inte läsa serier i vanliga dagstidningar. Jag förstår helt enkelt inte vad som händer. Detta testas även under iq-testen när man gör neuropsykiatrisk utredning. Man får arrangera ett antal bilder i en serie och berätta vad som händer i serien. Detta var det jag var absolut sämst på på iq-testet, jag kan det nästan inte alls.

Även om jag inte kan läsa bilder kan jag förstå bilder med hjälp av en förklaring i form av text eller tal. När jag fått en liten förklaring i text kan jag läsa bilden. Jag kan då även få mera information ur bilden än bara ur texten.

I Svt:s dokumentär med bland annat Temple Grandin sades det att hon lärt sig språk genom att bara härma andras meningar. Efter att ha gjort det hela livet har hon blivit skickligare verbalt än de flesta. På samma vis är det med min empati.

Det är här mitt bildseende kommer in. På samma vis som jag inte kan läsa en bild utan text kan jag inte läsa en social situation utan text. Därför har jag under livet samlat på mig "bildtexter" för sociala situationer. Genom denna i informationsbank i min hjärna kan jag koppla ihop social situation med förklarande text.

När jag står inför en ny situation kan jag bli handfallen. Jag letar efter text i arkivet men hittar ingen, eller sätter fel text och missförstsår situationen. Och det kan självklart leda till att jag sårar människor, säger fel saker, eller inte säger saker jag borde sagt. Detta beror inte på illvilja utan helt enkelt på att jag inte kan läsa situationen. Jag har ingen text.

Men så fort jag har har lärt mig en situation har jag nya texter. Och så byggs arkivet ut.

Eftersom jag hållit på med detta i hela mitt liv, och dessutom har och har haft människor och psykologi som specialintresse så länge jag kan minnas, har jag blivit riktigt skicklig. Min informationsbank har inte längre bara en text per situation utan kan välja bland flera. På så vis kan jag pröva mig fram. När jag väl hittar rätt har jag oftast en bättre förståelse än den rent intuitiva empati de flesta neurotyper har. Jag har helt enkelt "pluggat in" empati och har en informationsbank som en professor.

För några år sedan var jag väldigt okänslig med min kunskap. Jag kastade sanningar om människor runt mig utan att förstå varför de blev så arga. Jag förstod inte varför folk inte ville höra sanningen om saker och ting. Det är inte förrän människor har kunnat förklara för mig på ett logiskt begripligt sätt varför man inte ska göra så som jag har förstått och därmed kunnat lära mig att göra det mindre. Eller i vart fall blivit mera taktisk.

Om en människa kommer till mig och ber om hjälp idag scannar jag genom min informationsbank. Jag hittar med största sannolikhet däri en situation jag kan jämföra vederbörandes med. Numera kan jag fråga personen och öppet testa olika hypoteser jag har i arkivet. Någon av dem stämmer oftast och stämmer de inte så kommer jag i stället att få lära mig en ny. Så blir jag skickligare och skickligare. (Samtidigt blir jag mera ödmjuk då jag förstått att min informationsbank inte är fullständig. Även detta var en text i sig att lära sig)

De sista åren har det t ex handlat om att lära sig förstå människor med npf. Ironiskt nog förstår jag oss sämre än neurotyper, då det är neurotyperna jag lärt mig empati på. Jag har helt enkelt lärt mig neurotypernas sociala spel. Autisternas är fortfarande för mig delvis en gåta, även om jag egentligen från början tillhör dem.

Denna blogg handlar om texter. Att skriva nya texter till sociala situationer som tidigare bara haft neurotypisk tolkning. Att kanske hjälpa andra autister att finna sig själva, men också att sätta ord på mitt eget liv. Så länge jag lever kommer jag utöka mitt informationsarkiv och så länge jag lever kommer jag bli bättre och bättre på att förstå andra människor.