Kräv mig social och kväv mig?

Såg just på en dokumentär om savanter med autism. Där sa en forskare att socialt spel kräver energi, och om man inte lägger ner energin på socialt spel får man resurser över till annat.

Detta fungerar också omvänt. Jag har snuddat vid dessa tankar här förut och jag får väl säga att det känns ganska trevligt att få sina egna tankar och känslor bekräftade av en forskare.

Och visst funderar man på om man har gjort rätt. I mitt fall tror jag att det blivit rätt, att det inte varit dåligt att jag lärt mig socialt spel. Men det gäller verkligen inte för alla och är definitivt inte något som alla skulle behöva göra.

Som det är idag får man sällan välja. Därför slås också många autister ut. Detta hade även hänt de två genier dokumentären idag handlade om. De levde på förtidspension båda två. Den ena hade inte kunnat göra klart sin doktorsavhandling på grund av att hon inte klarade sig socialt.

Vilket slöseri med resurser!

En annan intressant sak med dokumentären var Temple Grandin som lärt sig språk genom att upprepa vad andra sagt och till slut ha ett språk som är bättre än de flesta andras. Det är på ett liknande sätt min empati fungerar. Men mera om detta i ett senare inlägg.