Att "klara sig själv"

Jag har en hel del hjälp som den Aspunge jag är. Flera timmar i veckan är folk hemma här hos mig för att hjälpa mig att laga mat, städa, tvätta och handla. Utan den hjälpen skulle mitt liv fullständigt falla samman.

Målet med den här hjälpen är att jag ska bli så självständig som möjligt och klara så mycket som möjligt själv. Så jag inte ska vara så funktionshindrad.

Detta är dock en inställning som jag inte själv bett om. För jag har faktiskt inga intentioner att klara mig själv utan hjälp hemma. Inte större intentioner att klara handling än du har att klara dig utan vatten i kranen, eller kylskåp för att kyla dina varor.

Vad vi ser som osjälvständigt är alltså relativt. Och hur vi uppfattar vår egen så kallade "osjälvständighet" behöver inte heller höra samman med hur andra uppfattar den. Du uppfattar förmodligen inte dig själv som lat för att du inte går och hämtar ditt vatten i en brunn några kilometer bort varje morgon? För för dig är det så självklart att det här med rinnande vatten finns.

Den dag de renoverar din toalett och du plötsligt inte har rinnande vatten i lägenheten förstår du förmodligen hur beroende du är av det. Helt omedvetet. Du behöver vatten att dricka, vatten för att tvätta dig, vatten för att diska, vatten för att blanda i mat och drycker, vatten för att spola i toaletten.

Om din toalett går sönder behöver du inte laga den själv. Du ringer till en rörmokare som gör jobbet åt dig. Sådan service ingår om du bor i en hyreslägenhet. Men ingen skulle förvänta sig att du skulle lära dig att själv laga toaletten. För toalettlagning är inte en allmänkunskap, att hämta vatten är inte en allmänkunskap, att odla grödor är inte en allmänkunskap, men att kunna handla i en affär är det.

Så därför förses sådana som jag med boendestöd. För att vi ska lära oss att utföra det där som "alla andra kan", (i själva verket det som är kulturellt betingat i VÅR kultur att alla kan) så vi kan bli mera "självständiga".

Det finns ingen logik i det här men ändå tar alla det för givet.

Att inte vilja göra "normala hushållssyslor" är i de flestas ögon märkligt och oansvarigt. Och hos de som tycker att det är förståeligt finns ändå oftast en inneboende tanke om att vi ändå skulle må bättre av att "klara oss själva".

För mig är enda anledning till att vilja klara mig själv att jag inte ska behöva känna mig dum. Sen har jag förvisso oftast väldigt trevligt med mina boendestöd och tycker verkligen om dem. Och jag har roligt när jag lär mig saker jag inte kunde förut. Men så fort jag känner att någon tror att jag någonsin kommer att lära mig att leva utan hjälp hemma slår jag bakut. För det finns ingen anledning för mig att göra det. Ingen mera anledning än att jag kanske en dag står helt utan hjälp. Men tvingar ni er själva att lära er räkna utan miniräknare för att en dag alla världens miniräknare skulle gå sönder? Eller tvingar ni er själva att lära er att borra efter vatten ifall det skulle bli krig här och ni inte fick vatten i kranen?

Och flera timmar i veckan skulle det komma hem folk till er som lärde er att odla era egna grödor, borra era egna brunnar, lära er plocka svamp och göra upp eld utan tändstickor. Allting med den goda avsikten att lära er att "klara er själva". Och om ni inte tog emot den här hjälpen så skulle era familjer tvingas göra allt det här åt er, alternativt skulle det inte bli gjort och ni skulle äta fel svampar, frysa på nätterna och dricka giftigt vatten...

Jag leker med tanken om ett annat scenario...

Säg att jag skulle ha lärare i mina spetskunskaper som kom hem till mig lika många timmar i veckan som mitt boendestöd nu gör. Människor som bearbetade mina texter med mig, övade muntlig framställning med mig och kanske lärde mig lite om marknadsföring. Var skulle jag då befinna mig i livet?

To be continued...