En sak i taget!

Svaret är egentligen ganska enkelt. Det handlar om att jag inte klarade av att splittra mitt intresse på så många saker. elmindreda uttryckte det kärnfullt:

"Man ska byta intresse 6 gånger om dagen en gång i timmen."

Det är precis det här det handlar om. De flesta med Asperger vill ha fokus på EN sak i taget. Och det betyder inte en sak i timmen, utan en sak i taget. Kanske en månad, ett år eller åtminstone en vecka. Själv kunde jag till och med uppbringa ett intresse för dammsugare några dygn i höstas när jag trodde att min dammsugare hade gått sönder. Jag researchade dammsugare flera timmar i sträck och lyckades lära mig enormt mycket. Men det var några korta dygn, kanske tre.

Det är dock på det här sättet jag fungerar bäst. När jag får jobba intensivt utifrån mina intressen en kort period i taget. Framför allt när jag inte behöver splitta intressen. Jag kan inte göra lite av varje. Det gör att jag får inget gjort. Och har jag flera projekt på en gång kommer ovillkorligen de flesta av dem dö. Jag måste ha minimalt med saker att göra samtidigt. I gengäld kan jag lägga ner en energi som kan göra de flesta avundsjuka när jag sysslar med något intensivt. Eller vad sägs om att med hjälp av en tv-serie rita av en klänning och sy när man varken kan rita eller sy? Jag har således en halvautentisk klänning från Regency-tiden som jag sytt på ren vilja. Ingen splittring där inte. Inget annat fick plats i mitt huvud på två månader... Men jag kan göra precis nästan allt jag verkligen har lust med, om jag får lägga ner tillräckligt mycket energi. Men... jag kommer aldrig att lyckas att göra allt lite grand. Jag fungerar inte så i grunden.

Kanske är det också därför jag var som bästa på universitetet. Då får man ju fokusera på de ämnen man själv tycker är intressanta och man läser samma ämne under en längre tid. Man splittar inte kurser.

Jag tror att om mina skolämnen legat i perioder i stället för uppsplittat på en dag så hade jag lärt mig. Om jag hade tyckt att det var tillräckligt intressant.