En dröm?

Den sista veckan har jag vaknat som i en dröm, som i ett lyckorus. Plötsligt har jag dragit igång något som är så stort och som ger så många glädje att jag inte kan fatta det själv. Jag, pensionären som inte kan ha något jobb men är kapabel att få unga kvinnor att trivas bättre med sina kroppar. Hur många har den förmågan?

Jag är ärligt talat helt sjukt stolt över vad jag byggt upp de sista månaderna, över vad jag gör och över vem jag är.

Det här är jag i mitt esse, när jag är så som jag ska vara och som jag kan vara. Jag vågade något ingen annan gjorde före mig och nu är vi 56 medlemmar på ett forum som växer med nästan 5 människor per dag. Jag har ingen aning om vart det här ska sluta, jag vet bara att jag gör något vettigt, jag gör något bra, jag mår så jävla bra själv och för första gångerna på flera år kan jag återigen säga att jag är snygg.

Jag undrar hur stort det här kan bli och i vilken riktning. Det är redan så mycket större än jag någonsin kunnat föreställa mig. Det händer också så mycket med mig själv under tiden.

Jag behöver den där bekräftelsen, jag behöver den där boasten. Och jag behöver veta att jag gör nytta. Och jag mår så mycket bättre och jag gör så jävla mycket större nytta nu än jag skulle gjort som utbränd och fortfarande på soc.

Jag har gjort såna här saker förut men inte i den här utsträckningen, inte på det här sättet. Ofta har det funnits något visst drag av destruktivitet i det jag gjort. Men här är det positivt, det handlar om att få människor att må bra, om att få mig själv att må bra.

Att jag får vara den som gör något sånt här... det känns som att ha fått ett nytt kall. Präst blev jag inte, men jag predikar likafullt och jag tror fanimej att Jesus ler med stolthet från sin himmel.