Om tal

Det här med tal är svårt. Jag är en väldigt verbal person. Jag har ord för det mesta. Men det kan ta lite tid innan orden finns och det kan ta lite tid innan orden kommer ur mig. Jag är inte snabbtänkt på något vis.

När jag blir stressad ökar mina funktionshinder avsevärt. Perceptionsstörningar som i vanliga fall är hanterbara växer. Till slut kanske jag inte uppfattar någonting av vad som händer.

Ett exempel kan vara när jag hamnar i en diskussion:

Då jag inte är snabbtänkt och samtidigt lätt affekterad är jag inte alls bra på att debattera. I en debatt förväntas man vara snabb och komma med korta enkla svar. Men sådant kan inte min hjärna processa. Den måste först bearbeta vad den andra sagt, för att sen bearbeta vad den vill ha sagt och den här processen tar tid för mig. Om jag pressas att säga vad jag tycker om en sak kan jag säga något jag inte alls tycker och som är helt uppåt väggarna. Det har helt enkelt blivit felkopplingar i mig och ju mera stress och felkopplingar ju lättare kortslutning. Pressar man mig för hårt kommer förr eller senare ofta en meltdown.

Missförstånd uppstår dessutom ofta då jag inte sällan har kontroversiella åsikter, men svårt att hitta snabba ord för dem. Detta gör också att jag lätt uppfattas som en "stridis", något de som känner mig väl vet att jag inte över huvud taget är.

Det här med tal kan även få andra konsekvenser. Dels kan muskulaturen i munnen bli trött så jag börjar sluddra ett tag efter att jag pratat länge och engagerat om nåt. Men det kan också hända att talet försvinner till förmån för konstiga ljud och det är inte ovanligt att autister förlorar talet då och då. Det händer även mig. Rätt vad det är är det pip och gnyenden i stället för tal. Detta händer dock nästan alltid uteslutande med pojkvänner. Och det har nog mer än en gång lett till missuppfattningen att jag är helt trasig. I själva verket kan det vara helt tillfälligt och inte betyda mera än att jag är trött.

Och sen finns också den skyddsmekanism som helt stänger av talet. Rätt vad det är uppfattas jag som världens tjurigaste för att jag helt enkelt inte kan prata. Då är det min kropp som går in och stänger ner en funktion för att spara mig.

Det viktigaste är att veta att när jag förlorar tal gör jag mig inte till, jag försöker inte manipulera och jag menar ingenting med det. Så vill du veta vad jag tycker om saker eller ha svar på frågor, ge mig tid. Tid tid och åter tid.