Ytligt hit och dit

Jag får erkänna att jag är ytlig. Jag har 2 specialintressen kombinerat för tillfället: utseende och politik. Det kan tyckas oförenligt eller inkonsekvent. För mig är det vad jag behöver nu tror jag. Det har sagts av pojkvännen att det inte blir lika outhärdligt som om jag bara hade ett intresse i taget. Det sades när jag ursäktade mig över att jag bara pratar utseende vikt och mode. Då sa han att jag pratar politik också.

Så jag utgår helt enkelt från att han har rätt i sin analys.

Hade en härlig dag med 3/4 av sex and the citygänget + en av männen till en av de 4. Den gravida är verkligen stor som ett hus nu. Men så ska det ju bli tvillingar av det också...

Fick syn på bilder från mig själv från Uppsalaresan för några månader sen. Hade samma klänning där som på bilden här. Det är sjukt stor skillnad i mått kan jag säga. Fast då var jag å andra sidan uppsvälld som en gravid när jag var i Uppsala pga att jag inte fått igång magen sen jag kom hem.



Fotot är taget på ett så bisarrt ställe som kundtoaletten på MAX. Kan tillägga att jag inte ätit hamburgaren innan bilden togs. Min mage sväller liksom betänkligt av den mesta sorts mat. Så är det att ha ibs helt enkelt. Men ja... jag har nästan gått ner 10 kilo på ett halvår, bara genom att vara nyttig och träna. Och sen startade jag på ett midjemått på 107 cm. Idag har jag 91 cm om jag mäter löst. Jag är betydligt större än jag ser ut. Men så har det alltid varit för mig, utom när jag var ung och var betydligt mindre än jag såg ut. Men då hade ju alla helt förvridna ideal också.

Nu går jag ju bara ner för att jag ska bli hälsosam. Ironiskt nog ligger min hälsosamma vikt ungefär 10 kilo under den jag har nu. Som sagt, jag ser mindre ut än jag är... Utan några som helst hälsorisker kan jag gå ner 20 kilo om jag skulle vilja. Men det vill jag inte. Det känns inte som en sådan kropp skulle vara Klaras liksom. Det hade varit intressant som experiment men alldeles för mycket jobb.

Dock är ju mitt mål att ligga på nästan målvikt när jag åker till Budapest. Biljetterna dit är köpta nu. Nu ska det sparas pengar så jag kan belöna mig med en helt ny garderob i vår. Jag hoppas att jag ska ha gått ner 5 kilo till tills dess. Men jag har ingen aning om om det kommer att lyckas. I alla händelser spelar vikten ingen roll så länge jag får bort det ohälsosamma fettet. Sådant kan gå både fortare och långsammare än det man räknar med.

De här 9-10 kilona har bestått av regelrätt fetma. Sådant är lättare att bli av med än det som kallas övervikt. Fast vad det egentligen handlar om är att sänka fettprocenten i kroppen från drygt 40 till drygt 30.

Hur som haver... på helgerna äter jag allt jag vill ha. På vardagarna försöker jag få i mig så mycket nyttigt jag kan. Om någon månad eller så tänkte jag gå å kolla mina forna brister å se om mina blodvärden är bättre. Jag kan tänka mig att de är det nämligen.

Annars personligen är det jag är gladast för med viktnedgången förutom hälsan att jag kan ha mera kläder igen, men också att ansiktet börjar få tillbaka sin distinkta form. Jag tycker helt enkelt jag är snyggare så. Och nu kan jag gladeligen visa bilder på mig själv för folk igen utan att behöva känna mig obekväm.

Utseendemässigt ser jag ingen större anledning för mig att gå ner mera. Jag tycker jag har blivit snygg igen. Kanske inte lika slående som när jag var 30 år men snygg likväl.

Usch, får man verkligen säga sånt här? ;)