Galen eller smart?
Ok, jag är officiellt träningsnarkoman. Jag var kvar idag i simhallen efter simningen tills nu. Började vid 11 i morse. Så har jag relaxat och haft det skönt.
Först vid halv 12 simmade jag mina sedvanliga tusen meter och det gick ganska fort igen. Härligt. Sen gick jag på relexen och åt en äcklig bakad potatis med skagenröra och vräkte i mig alla grönsakerna på tallriken under tiden jag skådade strömmen i äventyrsbadet under mig. Jag var just då den enda på hela äventyrsbadet! :D
Dock blev det inget äventyrsbad för lilla mig, jag höll mig i relaxen tills jag ej kunde bärga mig på eftermiddagen. Då gick jag tillbaka till motionssimmet och tog 1000 meter till. 31 minuter simmade jag det på. Rekordet från åttan är på 30 minuter, men jag ska väl klå det mycket snart. Sen åt jag jävligt många nötter, relaxade och stretchade varenda muskel jag kunde komma på i den varma stora sköna bassängen. Mitt skinn typ skriker efter fukt och jag är helt slut haha.
Nåväl efter simpass två hade jag inte råd med mat så jag åt upp alla cashewnötter som jag hade med mig och hade det allmänt soft i en stol.
När jag väl gick hem gjorde jag allt för att inte få ont i knät igen så jag hittade på nån konstig gångstil, typ liknande catwalk (?!) och rusade nästan hem. Nu sitter jag här och vet inte riktigt hur jag ska klara mig i helgen utan mera träningspass. What to do...
1. Smörja in ansiktet som svider av torkan
2. Sätta på micron en gång till så soppan blir varm
3. Lägga i fetaost
4. Äta och njuta
5. Jag är sååå rastlös :D
posted by aspungen @ 6:53 PM
6 Comments:
Alltså jag vet ju att du alltid skriver att du har kontroll över detta, men det tyckte jag också att jag hade när jag var träningsfixerad. Nu i efterhand vet jag att jag inte hade kontroll alls utan faktiskt var helt besatt. Jag har också "förmågan" att gå upp TOTALT i mina intressen så jag har valt att inte träna alls längre. Precis som du simmade jag längd efter längd efter längd i simhallen, sprang mil efter mil på löpbandet, tänkte oavbrutet på träning osv. Jag tyckte att min kropp blev starkare och friskare av min överdrivna träning, i efterhand har jag förstått att jag faktiskt höll på att bryta ner den istället. Hoppas du inte tycker att jag leker besserwisser nu, ta hand om dig! Kram
det är lugnt, du besserwissrar inte :)
jag kan inte ens springa över huvud taget för då knakar mina knän dock :D jag har dock folk med mig på träning i stort sett hela tiden, så den dag jag tränar för överdrivet lär fler än jag märka det som tur är :)
jag går alltså å tränar med mitt boendestöd två gånger i veckan. misstänker att jag aldrig förklarat det. skulle inte komma iväg utan den hjälpen :)
Okej...det var skönt att höra:-) Själv körde jag ca två-tre timmar om dagen, sex dagar i veckan när det var som värst...Men det är ändå aldrig bra att fixera sig för mycket runt tankar på träning och mått heller...fast det vet du nog redan..;-) Kram
oj himmel! det låter vansinnigt mycket :O det låter alldeles vidrigt mycket. hur hamnade du i det där?? var det efter nåt barn å du inte gick ner i vikt eller nåt sånt?
Nä det hade inte alls med et att göra. Vikten har rasat av mig på några veckor efter förlossningarna och jag har aldrig varit överviktig i hela mitt liv, snarare tvärtom så har jag haft problem med att gå upp i vikt. Men saken var den att jag fick en depression och upptäckte att jag mådde så grymt bra av endorfinkicken jag fick av träning så att depressionen flög all världens väg. det skulle garanterat räckt att träna några ggr i veckan, men jag har nog ett "Aspergskt" personlighetsdrag, för när jag väl blir intresserad av något (fotboll, musik, träning, veganism, internet eller vad som helst) så börjar jag brinna så starkt för det så att jag inte kan göra det med måtta. Som jag har berättat tidigare så har min son autism, och flera i min släkt har lite drag av detta, så jag har nog också fått en liten dos;-)Grejen är att jag älskar att jag har förmågan att brinna för saker och gå upp i dem totalt, det är en sida av mig som jag inte skulle vilja vara utan. Men när det gällde träning så blev ju detta specialintresse istället farligt för mig...så det är därför jag alltid reagerar så starkt när du skriver att träning har blivit ditt specialintresse. Kram!
aha, då är jag helt med i svängarna. ja, de drag man har när man har npf är ju verkligen inte bara av ondo. att gå upp i något kan ju vara alldeles väldigt skönt och härligt och fantastiskt och praktiskt på samma gång. det där med endorfinkick kan jag helt förstå. och blir man för beroende av det så är det klart att det inte är bra. som med alla andra beroenden. och att slita på sin kropp som en annan elitidrottare är ju inte heller speciellt hälsosamt :)
hehe, jag har märkt då å då att du har npf-drag, det märker jag väldigt snabbt på syskon å föräldrar till folk med npf. jag tror det glider på skalor och inte är så täta skott mellan diagnos och inte diagnos, alla har ju alltid något drag. vissa har mera. och så finns det några - som t ex jag - som har så många så det blir diagnos. kram tillbaka :)
Post a Comment
<< Home