Ännu ett mördat barn - eller frågan vad ett människoliv egentligen är värt
Så har det sjätte autistiska barnet mördats i år. Det sjätte! Bara för att det var autistiskt.
Ulysses Stable var 12 år när hans pappa skar halsen av honom.
Som jag tidigare berättat blev Danielle Blais taleskvinna för autismföreningen i Canada, och liknande föreningar använder nu mordet på Ulysses Stabel för att lobba för mera beteendeterapi för autistiska barn.
Deras sympatier ligger som vanligt hos mördarna och inte hos offren. Inget nytt under solen alltså. Att morsan gick på crack och pappan tidigare hade två misshandelsdomar på sig är väl petitesser i sammanhanget? När man ska lobba för så viktiga saker som ABA då spelar mord ingen roll.
Därför blir jag idag som mest förbannad på en kommentar jag läser på kevinleitch blogg av en som heter Donna. Hon undrar varför inte autismbloggare bloggar även om de olyckor som gör att autister dör. För hon menar att de hade kunnat hindras med att barnen fått lära sig "life skills".
Vad hon menar med att lära sig "life skills" vet jag inte. Hon pratar också om att man bör kunna lämna bort autistiska barn om man vill, så man inte mördar dom i sitt raseri. Alltid samma fokus på föräldrarna. Ingen skulle fokusera på hur synd det var om föräldrarna om det var neurotypiska barn som mördades.
En mycket vettigare kommentar kommer från Kevin Leitch själv. Han menar att allt handlar om att föräldrar till autistiska barn är ledsna över att inte ha ett "normalt" barn, att det är där skon klämmer. Och jag kan inte annat än hålla med. Barn med autism eller andra handikapp är inte lika mycket värda som andra. Barn med Downs syndrom kan man redan välja bort i moderlivet och staten Sverige uppmuntrar det genom att erbjuda alla mammor över 35 långa nålen i magen. (Det är mitt namn för fostervattensprov).
Nu för tiden tar jag alltid väldigt illa vid mig när någon beklagar en utvecklingsstörning eller något annat handikapp, för jag vet att de lika gärna kunde ha aborterat bort mig om de hade kunnat. Det hade lika gärna kunnat vara jag som blev mördad av mina föräldrar som barmhärtighet för att jag aldrig skulle kunna leva ett "fullvärdigt liv.
Eller som elmindreda uttryckte det: "Ja jo, vi kan ju råka ut för olyckor, då måste man ju mörda oss så att det inte händer.
Labels: Handikappolitik
posted by aspungen @ 7:26 PM
6 Comments:
Detta du tar upp ligger som du vet mig extra varmt om hjärtat. En anna sak som upprör mig grymt mycket är sexhandeln ,med barn. Jag har skrivit en text om det på min blogg ikväll och samlat ihop lite länkar där man kan gå in för att få stopp på eländet. Därför kommer jag göra massiv reklam för min blogg på olika bloggar ikväll.
Jag vill också tillägga att även jag tar väldigt illa vid mig av det här med att folk numera verkar tycka att det är självklart att ta fostervattensprov för att kunna välja bort "fel" barn. Enda anledningen till att jag skulle kunna tänka mig till att göra fostervattensprov skulle vara att vara väl förberedd för att ta emot barnet om det kommer att ha speciella behov. men troligtvis skulle jag inte göra ett sånt prov någonsin, dessutom innebär det en ökad risk för missfall.
Förresten, jag försökte kommentera på din modeblogg idag. Men det kom inte upp några bosktäver när jag skulle göra word verification, försökte flera gånger:-( Såhär skrev jag i alla fall om klänningen "Ruskigt snygg! tyvärr skulle jag med alla mina tatueringar aldrig kunna ha den, eftersom mönstret skulle skära sig nåt fruktansvärt mot dem:-) Men snygg var den som sagt."
Oj, man blir onekligen splittrad av att ha två bloggar på olika nick. Jag ska nog sammanställa dem på något sätt. Aspungen är ju än så länge inte helt offentlig men jag tar fler och fler steg åt det hållet.
Din syn på fostervattensprov glädjer en funktionshindrad som mig :)
Ska ta å kolla in på din blogg vad du skrivit nu också.
Ja, jag älskar också klänningen. Du kan ju testa att skriva där igen om du vill. Klänningen skickades i alla fall idag. Jag har dock räknat ut lite för sent att den kommer vara för liten :D
Man kan väl iofs ha fina klänningar även med tatueringar?
Jo man kan ha fina klänningar, men alla jag frågat erkänner att det ser jättekonstigt ut till mina tatueringar om klänningarna är mönstrade, man blir typ sjösjuk;-) Angående det du skrev på min blogg igår om att du inte klarade att läsa hela min text för att den var för otäck, så måste jag erkänna en sak: Jag klarade inte att läsa den här texten om ett mördat autistiskt barn. Jag skummade bara igenom för att se sammanhanget. Om man inte är hårdhudad (vilket väl varken du eller jag är) så gör vissa saker för ont att läsa, det går liksom rätt in i själen och man klarar inte att stänga av. Jag tycker det är sorgligt att den här fostervattensdebatten inte tas på allvar, folk verkar tycka att det är någon jävla rättighet att välja vilket barn de ska få, helst ett "perfekt" och "normalt". Jag såg en gång ett nyhetsinslag om en familj där mamman hade aborterat ett foster med Downs syndrom. Sen såg hon till att bli gravid direkt och fick då ett "friskt" barn. Och hon sa att "Nu är det total lycka för nu har vi fått "rätt" barn" Usch, mitt ordförråd saknar tillräckligt antal med svordomar för att beskriva vad jag tycker om henne...
det kan nog vara så att man kan distansera sig bättre från det man själv skriver om än det som man läser. för när man själv skriver så har man ju redan vetat det man läser om liksom.
men ja... det görs väldigt lättvindigt fostervattensprov. måste erkänna att jag inte var så kritisk mot det förut, innan jag insåg att det faktiskt är så att hanidkappade är lika mycket människor som andra. å om t o m jag kunde tänka att handikappade trots allt var ok att abortera pga handikapp så lär ju flera tänka så än jag.
kvinnan du beskriver i dokumentären låter läskig, jag skulle inte gärna vara hennes barn.
själv har jag en mamma som förstår sig på mitt funktionshinder väldigt väldigt bra och det är helt ovärderligt. verkar som om du också är den sortens mamma.
iofs kan jag förstå grejen med att man inte kan ha mönster å tatueringar överallt, tänkte inte på just det. men du kan ha typ prickigt å randigt å sånt? eller har du alltid enfärgat?
nu ska jag göra mitt försök att skriva flera inlägg här om andra saker. man blir lätt splittrad av att ha två bloggar med olika nick :D
Post a Comment
<< Home