En aspunges liv och leverne

Asp som i Asperger syndrom. Ungen som i D.A.M.P-barnet. Men hur är det egentligen att leva som bokstavsvuxen? Jag bloggar om mitt liv som vuxen med Asperger och ADHD.

Wednesday, June 04, 2008

Jag är en snäll House

Jag vet inte hur ofta i mitt liv jag får höra meningar som "det där har jag aldrig berättat för någon annan", "jag pratar inte med någon annan än dig", "du är så bra att prata med" osv.

Varför? Jo, för jag är så vansinnigt intresserad av människor och människors livsöden och minst lika intresserad av att lösa folks problem. Likt Gregory House kräver att vara intresserad för att ta sig an ett fall krävs mitt intresse för att jag ska lyssna på någon. Och likt House lägger jag ner all energi jag har när jag väl är intresserad. Jag kan lyssna timtal på någon utan att tröttna, så länge jag är intresserad.

Om någon försöker använda mig som slasktratt och inte vill ha mig till bollplank tappar jag intresset direkt. Jag löser inte problem åt folk för att vara snäll, jag gör det för att det roar mig. Jag kan lyssna på ganska vidriga saker utan att vara särskilt berörd av storyn. Men jag måste lösa fallet.

Likt House lägger jag pussel. Är det någon jag är nyfiken på kommer jag förr eller senare se till att få pusselbiten som saknas för att människan ska bli förståelig för mig. Och jag har all världens metoder att få sådan information ur folk. En del mer brutala och en del snällare.

Precis som House kastar sanningar runt sig och avkräver folk ansvar gör jag det. Skillnaden är att jag älskar människor. Jag är inte elak som House, inte ensam och ledsen som House. Jag är snäll som Cameron, med ett patos som hennes och starka moraliska värderingar. Ingen nihilist på något sätt. Men jag struntar i dig om jag inte är intresserad.*

När jag var yngre hade jag som regel att när jag hackat hål på människor var jag tvungen att ta hand om dem. Den regeln har jag lämnat idag. Alldeles för många att ta hand om, för att hacka hål på folk är alldeles för lätt och det är så många som ber om det... Så jag gör som House - löser fallet och lämnar patienterna därhän efteråt.


* Ett litet tillägg till detta är dock att det finns människor jag genuint bryr mig om och inte alls struntar i. De jag talar om i inlägget är de som inte står mig särskilt nära. Och även när folk står mig nära kan jag drivas av intresse. Med den skillnaden att jag då bryr mig.

Labels:

0 Comments:

Post a Comment

<< Home