Hur gick det med viljemanifestet?

I min blogg förra året skrev jag ett viljemanifest. Det handlade om att skriva vad jag ville göra med mitt liv. Min förra blogg är inkopierad längst ner i den här bloggen i ett enda inlägg. Jag kopierar även in viljemanifestet här, för att kunna kommentera varje enskild del.

4:15 am
viljemanifest - no pity feeling !
Jag vill:

* Vara stolt över den jag är och inte försöka vara någon annan.

det här jobbar jag fortfarande på

* Aldrig skämmas över den jag är.

jo, tyvärr händer det då och då att jag gör det

* Stå upp för mig själv och mitt funktionshinder så andra kan se att det inte är något att skämmas för.

Om inte annat så torde denna blogg vara ett bevis på den saken. Att jag varit i radio för ett år sen är ett annat. Men visst... i varje enskild situation orkar jag inte, t ex om mina exekutiva förmågor egentligen inte räcker och jag pressar mig mer än jag mår bra av. Där är jag fortfarande för feg...

* Visa världen att man kan vara bra på vissa saker och sämre på andra, utan att det handlar om patologi.

Svårt - om världen inte vill lära sig är det svårt att lära den. Jag försöker, men svårt är det.

* Lära mig att hantera mig själv så pass bra att jag kan fungera till allt jag vill kunna fungera till, inte efter vad andra säger att jag borde göra.

I regel fungerar nog det här ja, men jag är ganska svag för vad andra människor tycker. För svag egentligen. Däremot hanterar jag mig själv bättre hela tiden nu, det går ständigt framåt. När det kommer bakslag kan jag lättare hantera dem nu än förut.

* Ta hänsyn till mina styrkor och svagheter.

Återigen är denna blogg ett bevis på att jag börjat använda mig av det jag kan, nämligen skrivandet. Och det faktum att jag skiter i att jag inte vågar och att jag släpper inlägg som är långt ifrån perfekta gör förhoppningsvis i längden att jag utvecklar mitt skrivande! Svagheterna har jag blivit bättre på att ta hänsyn till. Det saknas mera hänsyn till styrkorna nu tycker jag nog ändå.

* Tillåta mig själv att avvika.

Återigen något jag är dålig på. Jag avviker så långt det är pikant. Längre har jag svårt för att visa vem jag är. Men det kanske kommer.

* Erkänna mitt behov av "solitude".

Det behövs för tillfället inte så jag är inne i en mera dampig än aspig period. Jag är snarare översocial än motsatsen, sen några månader tillbaka. Det här går i spann helt enkelt.

* Utarbeta strategier för att fungera optimalt, utan att göra allt för att verka normal.

Svårt, svårt, precis som jag sagt innan, jag lyssnar för mycket på vad andra tycker och tänker.

* Äta vettig mat. Lära mig laga god billig mat.

Indeed. Här har jag lyckats ordentligt. Dels har jag lärt mig laga en hel del mat. Men jag har också äntligen börjat äta mera regelbundet.

* Få inspiration till att motionera.

Det här trodde jag aldrig jag skulle klara. Jag minns inte ens att det var med i mitt viljemanifest. Men faktum är att det lyckats. Jag har förvandlats till en träningsfanatiker och jag mår väldigt mycket bättre av det! Nu gäller det att jag får det att hålla i sig också!

* Uppleva Iguazufallen

Det här är något som kommer senare i mitt liv. Det kan nog tyvärr dröja länge...

* Ha en Ibook, eller dylik liten PC för livsförvaring

Även detta är något som inte uppfyllts. Har fortfarande ingen bärbar. Tyvärr ;/

* Ha venia.

Det här ligger på is, men jag startade en predikoblogg som jag kanske ska lägga in här också. Har dock hittills bara skrivit ett inlägg i den.

* Föreläsa om npf på ett sådant sätt att andra kan känna igen sig, så kunskapen ökas och flera blir hjälpta. Och så fördomarna minskas.

Det sket sig med föreläsningsjobbet och det var inte bara mitt fel. Men återigen får det här bloggandet ses som ett steg i rätt riktning. Jag kan upplysa och förmedla kunskap även här. Och jag hoppas verkligen att jag ska göra det!

* Slutföra mitt journalistiska projekt.

Jag vågade inte, och vågar fortfarande inte. Jag hoppas att det kommer...

* Publicera ovanstående.

Har jag tur kanske jag kan använda bloggen till det här. Får se hur det går med saken...

* Inte tro att allt detta ska infrias på en gång, på samma tid, på precis det vis jag tänkt mig.

Det är ganska trevligt att ha det här som en punkt, för det gör att jag tänker till. Mycket av mitt viljemanifest har ändå uppfyllts, samtidigt finns det annat som inte har det. Men jag går i rätt riktning.

* Leva

Ja, jag skulle säga att jag lever. Jag lever nog mer än på länge. Kanske är en sån simpel sak som träningen en del av det. Och faktiskt även bloggandet, även om det är väldigt nytt. Men jag lever. Jag lever!