När Aspungen ska ut och resa... del 1

När Aspungen ska ut och resa är det mycket mycket hon behöver tänka på. Det är inte bara att ge sig av, för det kommer alltid hända stora katastrofer på resa för henne. För andra är det här förmodligen inga katstrofer men för en Aspunge krävs särskilda förberedelser.

För det första trivs jag bättre på ställen jag besökt förut. Detta gäller som regel och det finns självklart undantag men regeln är att har jag varit på ett ställe förut så vet jag vad jag ska bereda mig på.

Det finns vissa saker som jag i stort nästan alltid behöver undvika. Det är främst saker som ger mig det som kallas för sensory overload eller helt enkelt alltför lättretliga sinnen.

Som jag tidigare talat om så kan mitt tal störas av stress. Det samma gäller andra saker. Så för mig på resa gäller att undvika så mycket stress som möjligt.

Ljud:

Dels kan jag höra små pip som andra sällan hör men sen är jag också i största allmänhet väldigt känslig för oväsen. Därför behöver jag resa till någorlunda lugna platser. Det jag reagerar absolut starkast på är borrar. Om någon borrar i min vägg här hemma blir jag helt tossig. En annan sak jag är känslig för är bas. Så jag drar oftast ner bas när jag lyssnar på musik. Dels slår det inuti bröstet på mig och dels skorrar det i mina öron.

Smak

Glöm det där med att alla måste pröva att äta allt. Utsätt mig aldrig för att äta saker jag inte tycker om eller tror att jag inte tycker om. Jag blir fruktansvärt stressad av sådant. Det finns de som kallar sånt här för "fix idéer", men de har inte lånat mitt smaksinne då. Vad som händer om jag äter saker jag tycker är äckliga är just att jag äcklas. Jag får kväljningar och vill kräkas. Lyckligtvis kan jag dock inte minnas något tillfälle då jag verkligen har kräkts upp någonting, men kraftigt illamående är illa nog. Såna här saker blir förstås problem när man går på restarang eller går hem till folk. Ju mer jag har lärt mig om det här och börjat ta det på allvar ju lättare har det blivit för mig.


Lukt

Starka lukter kan få mig att reagera negativt, det kan vara ett problem när man t ex åker buss och tåg. Även detta gör att jag kan må illa. Något som knappast görs bättre av att jag lider av mer eller mindre kronisk åksjuka.

Känsel

Jag tål inte att man petar på mig för löst. Inte heller när man petar på mig med pekfingret eller slår mig på armarna för att retas. Ju tröttare jag är ju mera störs jag av det. Om någon rör mig för löst kommer jag vanligen att gnugga stället efteråt för att få bort obehaget.


Att hitta

Jag är självklart inte speciellt bra på att hitta. Det krävs inte mycket för att två hus ska se likadana ut i mina ögon. Eftersom de flesta saker tenderar att likna varandra (det gäller både hus och människor) så kan jag lätt få en deja vu på ställen där jag förut inte varit, eller tro att jag ser människor som jag känner igen. Saker jag ofta tenderar att lägga märke till är dock färg. Men inte ens det är en särskilt säker markör. Hur min visuella perceptionsstörning fungerar har jag hittills inte lyckats räkna ut, men att den är ganska stor vet jag.

Balans

Jag har inte så god balans då min motorik är kraftigt nedsatt. Jag håller dock på att träna upp det nu och det blir bättre och bättre, men det är inte alltid det lättaste för mig att t ex stå på en buss. Det blir förstås irritation när jag som ser ung och pigg ut sitter på handikapplatser. Fick skäll av en tant pga det här för några månader sen senast. Detta trots att det fanns gott om handikapplatser att sitta på. Hon var väl antagligen bara på gnällhumör. Kommer det någon gammal människa och det inte finns plats reser jag mig dock alltid upp.

Trängsel

Här har vi något av mina allra största problem på resan. Jag är väldigt kort, så när det är trångt har jag ingen överblick. Det faktum att jag också har svårt att överblicka en situation visuellt normalt gör inte saken bättre. I trängsel är det ofta hög ljudnivå och jag får hela tiden folk som går mot mig. Trängsel får mig att freaka fullständigt. Jag kan tåla det vid enskilda tillfällen på konserter och festivaler, men det krävs att jag förberett mig på det. Grundregeln är dock helt klart att trängsel skapar stark stress och inte sällan panik.

Ju mer jag reser, ju mera data lyckas jag samla in om hur jag fungerar när jag reser, ju mera lär jag mig om vad jag behöver undvika på resan. Ju mer förberedd jag är på svårigheter som jag vet ska komma ju mera kan jag också stå ut med obehag. Ju mindre stressad jag är desto bättre kan jag också stå ut.

Men självklart kan jag inte resa vart som helst. Till exempel Indien känns fullkomligt vansinnigt att resa till om man är rädd för trängsel. Och i viss mån bör jag undvika de största marknaderna vart jag än reser. Och vart jag än reser behöver jag ha öronproppar med mig.

Mitt bästa skydd är öronproppar i öronen och slutande hörlurar med musik som dämpar ljudet ytterligare utifrån. Så levde jag till exempel konstant under mina månader i Stockholm. På sommaren kan det dock bli lite varmt med täckande hörlurar.