Mentaliseringsförmåga: Autisterna - Neurotyperna (1 -0)

Nej, jag mår inte dåligt av mina funktionshinder. Jag är inte deprimerad. Jag är inte mera utmattad för att jag jobbar mera på nätet. Jag är utmattad för att min lägenhet ser ut som ett råttbo.

Jag hetsäter över stress att inte kunna få fint till jul, över orkeslöshet inför att laga mat, över brist på disk att äta på äter jag i stället choklad. Och mår illa så jag kräks.

Jag sover inte på nätterna, inte minst på grund av ångest inför växande diskberg och för att behöva städa. Och för att taket i mitt badrum snart kommer ramla över mig men jag inte kan göra något åt det för då måste jag tillfälligt flytta både mig och katterna och det är för omständigt.

Jag behöver ingen psykolog, jag behöver inte samtal. Jag behöver hemhjälp god damn it!

Och så säger folk att autister har svårt med mentaliseringsförmåga...

Om en neurotyp besatt en tiondel av min sociala kompetens i kunskap om hur vi med funktionshinder fungerar så skulle det förmodligen räcka. Men de är så fast i teorier om oss att de inte hör människorna framför dem som talar om sin vardag. Därför finns boendestöd. Någon har skapat en teori och andra har hakat på.

Jag vet hur det är att vara så där. Jag vet hur det är att vara den som gör teorier om andra och är så övertygad om mina teorier att jag inte ser verkligheten. Jag vet hur många gånger i mitt liv jag talat om för människor att de har fel i allt de säger om sig själva. De är ingen större skillnad på det tänket och det tänk neurotyper har om oss funktionshindrade. Det handlar om att veta bäst, om att vilja hjälpa så mycket och vilja göra oss så väl att man inte ser att man i stället förstör. Och att se att man i stället förstör gör så ont så man föredrar lögnen.

Se där, jag har mentaliseringsförmåga. 1 - 0 Autisterna - Neurotyperna

Mentaliseringsförmåga handlar om förmåga att lyssna, inte om att teoritisera. Om att lyssna och om att fråga. Att fråga trots att man tror att man vet. Att fråga mer än en gång för mycket. Att inte ta något för givet bara för att det passar ens egen verklighetsbild.

När jag var yngre var jag ogillad av många och gillad av få. Idag är jag gillad av de flesta och ogillad av väldigt få. Det - mina vänner - är ett ypperligt bevis på neurotypisk mentaliseringsförmåga. Jag har lärt mig så pass vad ni vill ha att jag kan ge er det. Nu är frågan när ni lär er så pass mycket om mig att ni kan ge mig det jag vill ha.

Än så länge mentaliseringsförmåga Autisterna - Neurotyperna: 1 - 0

Utsatthet

När man är beroende av hjälp är man också utsatt för andra människors godtycke. Det här är något jag inte riktigt satt ord på förut men som blir tydligare och tydligare för mig.

Tänk om människor förstod saker som för mig är så självklara. Att jag inte kan automatisera mer än några få saker i taget till exempel. Mediciner, blomvattning, äta, rensa kattlådor, gå och lägga sig, borsta tänderna, dricka vatten, äta p-piller, duscha, tvätta håret. Det är saker som inte fungerar allt på en och samma gång.

Det spelar ingen roll om jag blir påmind, för det handlar om ork. Energi. Inte om illvilja eller "jag har inte lust". Jag blir så trött på att så många inte förstår att människor är olika och är "wired" differently. Vad som funkar för mig funkar inte för andra och vice versa.

Vi tvingar inte alla att kunna måla, klä om möbler, springa maraton, spela schack, dansa balett eller dressera kycklingar. Men alla alla alla måste kunna gå ut med sina sopor, äta mat, borsta tänderna och ta sina mediciner. Det spelar ingen roll att det är lika svårt för mig att göra allt det där som det är för gemene man att dansa balett!

Om städa hade skyhög status skulle jag inte ha några problem med att få hjälp. Men av någon anledning har det låg status så därför kan ingen annan än jag utföra det själv. Det är dessutom en sådan syssla som någon som inte är jag har bestämt att alla ska kunna. Och om man inte kan det så måste man lära sig.

Jag kan inspirera hundratals människor, jag kan skriva blogginlägg utan att blinka och ändå få det välformulerat. Jag kan skriva en novell på några timmar. Men jag ser inte ner på alla som inte kan det. Jag förväntar mig inte att alla ska kunna det och kräver inte att världen ska se ut därefter. Jag har inte ens rätt att bestämma när jag behöver hjälp eller vem som ska komma till mitt hem och hjälpa mig.