Saker som irriterer och stör

Visserligen är det intressant att för första gången i sitt liv vara en verklig fritänkare, men det är samtidigt så tråkigt att inte kunna bolla det med de som alltid förut gett mest intressanta inputs när det kommer till sådana frågor.

De två som utmanat en mest och fått en att tänka till mer än en gång är väck.

Om någon av dem återvänder till mig eller till världen så kommer de upptäcka att jag är förändrad. Och jag tror att de kommer tycka att det är till det bättre.

Protection, eller var det projection?

Videon är inte rätt och hela låten är inte med, men den officiella videon kapar å andra sidan hälften av texten.

Justja, en sak till

En sak till måste sägas. Jag har uppenbarligen missat boken som bevisar att det visst var USA som låg bakom Hjaldungs insatser under Göteborg 2001. Jag måste köpa den vid något tillfälle. Vet inte om jag pallar att läsa den än. Har ingen att diskutera den med heller.

Jag skrek VARG då.

För övrigt är 25% av de som svarar på en undersökning om tortyr på aftonbladet idag för det vid vissa extrema brott.

VARG

Men så bra, det är ju helt normalt... det är säkerligen ingen utveckling som skett, liksom vi svenskar har väl alltid varit för tortyr?

VARG

För övrigt håller till och med nyliberaler på att fatta att USA förvandlas till diktatur.

VARG

Men åh, skrek jag "varg" nu igen?

Och hur var det med kopplingen mellan razzian mot Pirate Bay och USA? Eller FRA och USA.

Ja, okej, konspirationen stämde tydligen 2001, men det behöver ju inte visa att den stämmer idag?

Och PKU-registret ska visst få finnas hos polisen nu. Och dessutom ska man förbjudas att gå ur PKU-registret.

VARG för helvete VARG!

Sen kan man förvisso fråga sig varför det är just vargen som ska vara det man varnar för. I fortsättningen kanske man skulle skriva:

BUSH

För övrigt undrar jag hur man kan vara så osmaklig i USA att man använder samma begrepp för tortyr som nazityskland använde på sin tid. Borde man inte fatta att det är pinsamt?

(se detta inlägg som en slags poesi)

Slafs och hafs

Funderar på var jag kommer hamna nu. För allting är uppåner politiskt för mig. Folk skulle nog hoppa högt om jag sa att det jag faktiskt har lust med att läsa nu är typ Milton Friedman. För första gången i mitt liv räds jag inte sådana tänkare. Är snarare sjukt nyfiken.

Läser mängder av borgerliga bloggar. Och det är riktigt spännande. Håller verkligen inte med dem om allt men det är intressant att se hur de tänker.

Överlag det här med rädsla... jag undrar faktiskt om jag någonsin varit mera orädd än jag är nu. Visst, jag fick makabert stor panik på midsommar när jag tilldelades en minimal våningssäng ensam med Alice i en skrubb. Fick lägga mig i den och försöka låtsas att den inte fanns en stund innan jag kunde gå ut därifrån. Det tog väl en 40 minuter att hämta sig, men jag lyckades till slut. Och sen ägde jag på boule. Jag var riktigt vass och tog mitt lag till semifinal. Men sen tappade jag min förmåga och spelade sämre så vi kom bara tvåa ändå. Chrille och Stefan var bättre helt enkelt.

Märkligt det där. Jag är alltid usel på sporter som man måste sikta och sådant i. Men om jag bara går in och över huvud taget inte siktar så är jag bäst av alla. Och då, när förhoppningarna på mig är som störst sänker jag laget. Det är likadant i bowling. Jag menar... det säger egentligen sig självt att någon som är visuellt perceptionsstörd inte kan sikta?! För övrigt har samma sak hänt mig den enda gången jag skjutit med luftgevär. Rejält onykter siktade jag ändå som en gudinna. Hur är det ens möjligt?!

När folk ber mig sikta spelar jag helt enkelt bara sämre. Misstänker att allt handlar om att jag bara har ganska mycket tur.

Under loppet av en månad har jag för övrigt pratat två gånger med massmedia. Ena gången avböjde jag då jag kom på att det inte var rätt tid. Andra gången gjorde jag en intervju, men hela repet blev ställt. Det här måste vara mitt livs mest händelserika vår/sommar. Det händer liksom saker precis hela tiden, utan att jag gör ett dyft. Både dåliga och bra saker. I en enda jävla röra.

Egentligen borde jag spela på lotto nu. För sannolikheten att jag skulle vinna en miljon känns inte som ett dugg osannolik. Ungefär lika sannolikt som att mitt hus skulle brinna ner... Och med tanke på att det hela tiden händer osannolika saker så skulle det inte alls vara osannolikt. Dock måste jag erkänna att jag skulle föredra miljonen.

Jag insåg dessutom plötsligt att jag troligen har på mig exakt samma plagg som jag hade på mig för ett år sedan, för jag har ett foto på mig i det plagget. Snacka om knasig slump.

Och så verkar min digitalkamera ha dött. Eller så är det slut på batterierna. Jag vet inte vilket. Om det är kameran så ska jag aldrig mer köpa en Sony, den saken är säker.

Äsch, jag uppdaterar bara för att en viss semesterbrud ska ha något att läsa. Jag har ju inget att säga faktiskt.

I morgon ska jag dock åka och ta bort Alice stygn. Det ska bli förbenat skönt.

Vad som är viktigt

Idag och i helgen har jag ägnat min tid åt Alice. Hon blev sämre inatt igen och är inte alls bra idag. Hon har fått ha kragen permanent nu för hon drar i stygnen så fort jag tar bort den. Förhoppningsvis kan hon få en kroppsstrumpa i morgon.

Det andra är att jag försöker kampanja på mitt eget vis för Sveriges demokrati. Fattar inte alls hur jag ska lyckas med den vansinneskampanj jag nu startat på min andra blogg, men vi får väl se vart det leder...

I morse var jag så utmattad så när jag väl kunde somna om på förmiddagen låg jag blick stilla. Vaknade i samma ställning som jag somnade och somnade om i samma ställning igen och vaknade likadant.

Nu ska jag försöka unna mig välförtjänt sömn.

Alice

Alice mår bättre men kräktes för några timmar sen ner: en tröja, en kjol, en soffa, samt sin tratt.

Under rådande omständigheter är det vansinnigt jobbigt att inte komma utomhus. Jag behöver distraktion godamnit!!

Men jag fick en present idag och blev helt enormt rörd, och det verkar i alla fall lösa sig med midsommarafton. Och jag har bokat om det spännande mötet.

Och så har jag fått en väldigt trevlig komplimang.

Utöver det börjar jag småningom komma fram till att jag har en jobbig sak att ta tag i som jag skjutit upp i många år. Ska försöka att faktiskt ta tag i den.

För övrigt lider jag av att jag hela tiden måste stänga ute Chomsky. Han kan ju tro att jag slutat älska honom. Eller att jag är är arg på honom. Båda vore vanföreställningar.

Att ställa andra till svars

Vi fortsätter med mina likheter med House...

House ställer hela tiden människor till svars. Han utmanar dem och går över alla gränser för vad som är accepterat att göra. Han lägger sig i människors liv. Det gör jag också.

Det var värre när jag var yngre, då gjorde jag det oförblommerat, idag är jag mer försiktig, men jag gör det ändå. Betydligt oftare än genomsnittet.

Det här dessutom parat med en förmåga att ofta kunna se rakt genom människor. Jag har många många gånger skrämt både vänner, bekanta och främlingar med att veta mer om dem än de själva är medvetna om. Det är ingen större konst för den som är intresserad av människor och har sett en del i livet att ha den förmågan, det handlar bara om energi och tid att lära sig.

Problemet för en själv är att man ofta har dubbel information. Man har den information som människan i fråga ger verbalt och man har den undermedvetna som människan i fråga kanske inte ens vet om. House har inga problem med det, han bara kastar den information han har i ansiktet på sina patienter utan hänsyn. Så gör inte jag, jag dribblar. Jag försöker ta hänsyn till all information jag har, men samtidigt helst inte avslöja hur mycket jag vet. Och det är sannerligen inte helt lätt... House bryr sig inte om om han är älskad och omtyckt, så han kan vara hur elak som helst. Men jag vill varken vara elak eller avskydd så jag går en konstant balansgång.

Med mer information om människor vet man självklart också mera, och kan göra mera korrekta bedömningar. Saker man säger till någon kan visa sig vara rätt senare, vilket gör att folk man tidigare överbevisat sällar sig till skaran av Cuddys. De litar blint på ens förmåga även om de ifrågsätter ens metoder.

Det där är svårt att hantera också. Det är lätt att ryckas med och tro att man alltid har rätt. Och det är lätt att ta sig större friheter när man är van vid att man är oantastlig. Det bådar inte för en särdeles sympatisk karaktär. Att alla älskar House på TV är en sak. I verkligheten skulle han inte vara vatten värd i andras ögon.

Och kanske hittar man där svaret till varför han är elak. Men mer om det i ett annat inlägg.

Alice lider

Alice är kastrerad och vinglar och har krage. Chomsky måste hållas i ett annat rum. Hon kan inte klia sig bakom öronen, ramlar runt och har gigantiska pupiller. Exakt nu fick hon ett hysteriskt panikanfall och försökte gå av sig kragen baklänges. Hon har ett stort fult ärr på magen och de har rakat av henne pälsen där.

Det här var världens sämsta timing alla kategorier. Jag har inte sovit en sekund inatt innan operationen och vågar inte sova nu heller. Alice sover inte heller, utan stirrar bara med vidöppna ögon.

Chomsky är till och med rädd för Alice. Förmodligen för hennes drogade blick.

Jag är tvungen att ställa in det roliga mötet på fredagen och kan kanske inte ens komma iväg på midsommar om jag har otur.

Jag hade specifikt frågat djurkliniken om hon skulle behöva krage när hon kom hem. De sa att det inte brukar behövas och då tänker man ju att då är det ingen fara. Men i stället skickas hon hem med stålstygn och krage och man får veta att man ska tvätta såret med koksalt. Hur i helskotta ska man själv lyckas tvätta katten?!

Stygnen måste sitta 10 dagar så på midsommarafton först kan jag plocka bort dem och då har de inte öppet. Om hon ska vara i stugan blir det med stygn. Knappast en optimal första utomhusvistelse.

Har varit med om mycket jävligheter den här våren men det här toppar fan allt. Man börjar ju gråta bara man tittar på henne.